Bokens namn:
Nosework – Allt du behöver veta

Författare:
Helena Lindhe & Britt Nylund

Utgivningsår
2016

Förlag
Klickerförlaget Göteborg AB




När jag öppnade boken hade jag minst sagt begränsade kunskaper i ämnet Nosework. Jag vill gärna tycka om nosarbete, men har aldrig riktigt fastnat för det. Då och då kör jag ändå både lite personspår och sök efter dofter eftersom hundarna gillar det. Men nu... wow! Jag vill träna Nosework! 

Medan jag läste så gjorde jag en + och - lista. Efter 98 sidor (som var vad jag hann läsa första dagen) så hade jag fortfarande inte skrivit en enda sak på minussidan. Det är nog första gången det händer!

Boken var lätt att läsa och förstå, hade överskådliga kapitel och var väldigt inspirerande. Även minnesrutor och korta sammanfattningar på flera sidor gjorde att det var lätt att hänga med och komma ihåg vad som lästs. Den innehöll många foton, som både var fina och relevanta för texten och som förhöjde läsupplevelsen. Jag skulle säga att boken går utmärkt att både sträckläsa samt använda som ett uppslagsverk. 

Ett stort plus i kanten var att boken har en genomgående stark betoning på positivitet, glädje och belöningar. Tydligt avståndstagande från korrigeringar och tänkvärda ord om respekt och individanpassning gjorde att jag tyckte lite extra mycket om den. Ett exempel är i avsnittet om höga gömmor. Där beskrivs det att man kan lyfta upp sin hund till gömman - men endast om hunden själv är okej med det.

Det finns mängder med tips på övningar för alla svårighetsgrader, samt tips på hur övningarna kan vidareutvecklas. Det är även för en nybörjare enkelt att förstå hur de ska gå till eftersom de är tydligt beskrivna, och ofta i steg-för-steg. Flera övningar och hela kapitlet om belöningar, går att applicera i annan träning också vilket ger pluspoäng. 

Generellt så anser jag att det är en väldigt välskriven, tydlig och trevlig bok som passar alla hundägare och hundtränare. Jag har svårt att tänka mig att någon kan läsa den utan att känna hur det börjar klia i fingrarna efter att klicka hem lite eukalyptushydrolat, bygga en urvalsbana och börja träna! 

Så; det enda jag kan skriva på minussidan beror egentligen inte på boken utan på mig. Eftersom jag har så lite kunskap om ämnet, så kan jag inte uttala mig om huruvida just dessa tillvägagångssätt för att lära in momenten, fungerar eller inte. Men det ska jag ta reda på nu! 
 
Den får av mig 5 Max'ar av 5 möjliga!

JAG GER BOKEN 5 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA
JAG GER BOKEN 5 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA

Bokens namn
Rehabilitering för hund

Författare
Anna Holmgren & Marie Söderström Lundberg

Utgivningsår
2010

Förlag
Ica Bokförlag



Wow. Det här var verkligen en bok i min smak! Den börjar med flera, lite större kapitel om till exempel läkningsprocesser, nervsystemet, sjukdomar och smärta som faktiskt är betydligt mer djupgående än förväntat. Alla dessa kapitel ger en större förståelse för vilka processer som sker i hundens kropp vid exempelvis en skada.

Man får även en tydlig bild av sjukgymnastik och fysioterapi är, samt olika fysioterapeutiska behandlingsmetoder och hur de går till. Boken innehåller dock en hel del fackspråk, så för den som inte är van, kan den bli något svårläst.

Kapitlet om ledrelaterade besvär var mycket bra och omfattande, speciellt eftersom det fanns fördjupade kapitel om vissa av besvären, ex. frakturer och OCD. Emellanåt går författarna nästan lite väl djupt in på hur man kan rehabilitera sin hund och även om de påpekar att det ska ske i samråd med fysioterapeut och veterinär, så är risken att någon bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Ett helt eget kapitel har vigts åt ämnet ”rehabilitering hemma” och det är mycket intressant att läsa.

På något ställe dyker det upp någon bild på hundar i stryphalsband och som ser lite ledsna/obekväma ut och det är alltid tråkigt att se, men inget som drar ner helhetsintrycket mycket eftersom dessa bilder är så få. Man rekommenderar burvila på flera ställen i boken, men tyvärr nämns det inte något om att detta faktiskt är olagligt enligt svensk lag, och kräver speciell dispens från Jordbruksverket.

I boken kan man också läsa om övervikt, den åldrande hunden och hur man anpassar övningar och liknande efter dessa. Det är bra kapitel men lite magra enligt mig – jag saknar till exempel en beskrivning av hur man definierar en överviktig hund. Gärna med bilder!

Förutom den fysiska biten så är det en stor del som handlar om hundars mentalitet, inlärning, stress och hur man kan träna hunden mentalt när den inte får röra sig så mycket. Alla dessa kapitel är bra och lyckas gå ganska djupt in på belöningar, inlärningsprinciper mm. på ganska få sidor. Dock känns just beskrivningen av det mentala, väldigt SKK/MH-aktigt, något som jag inte alltid håller med om.

Sista kapitlet handlar om akutsjukvård och det är ett mycket bra och läsvärt kapitel! Jag tycker dock inte att det är relevant för den här boken och hade hellre sett det i en egen bok/häfte, eftersom det bryter av den röda tråden.

Jag tyckte i alla fall att boken var kanonbra och alla hundägare som är lite mer djupgående  intresserade, borde ha den i sin bokhylla! 

Den får av mig 4,5 Max'ar av 5 möjliga!

JAG GER BOKEN 4,5 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA
JAG GER BOKEN 4,5 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA

Bokens namn
Den gamla hunden

Författare
Anders Hallgren

Utgivningsår
2004

Förlag
Bokförlaget Prisma




Först och främst så vill jag ge fotograen Eivor Rasehorn lite extra cred för alla underbara foton på gamla hundar. Boken är fylld med dessa fantastiska bilder och hon har fångat ”grånäsorna” på ett väldigt bra sätt.

Boken i sig har jag faktiskt inte sådär jättemycket att säga om. Författare är allas våran Anders Hallgren och det innebär såklart att boken är både bra och läsvärd. Lite extra mysig blir den just av att den handlar om den äldre hunden och alla som någon gång haft en gammal hund kan nog relatera till den. Jag har den i ett signerat exemplar och det tycker ju jag såklart är lite extra roligt!

Boken är välbehövlig tycker jag, men ganska basic. Den innehåller lite information om många områden och går även in på andra livsstadier. Det är såklart svårt att hålla sig till att enbart skriva om den åldrande hunden, eftersom man gärna vill berätta hur man lägger en bra grund också, men det gör att boken blir lite spretig. Den är dock lättläst och informationen är enkel att ta till sig.

Och visst är det något speciellt med visdomen i en gammal hunds ögon, men jag måste säga att det är en viss glorifiering av gamla hundar i den här boken. ”Allting kommer att lösa sig” känns som en återkommande mening och visst kan mycket lösa sig när hunden mognar och blir äldre – men långt ifrån allt. Har man till exempel en hund med problem så försvinner dessa problem sällan av sig själv. I alla fall så bidrar denna ”glorifiering” också till bokens mysfaktor och stör egentligen inte så mycket.

Jag rekommenderar boken till alla som är nyfikna på mer om hur man kan göra livet bättre för sin åldrande hund!

Den får av mig 3,5 Max'ar av 5 möjliga!

JAG GER BOKEN 3,5 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA
JAG GER BOKEN 3,5 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA

Författare: Per Jensen

Bokens namn
Hundens språk och tankar

Författare
Per Jensen

Utgivningsår
2011

Förlag
Natur & kultur

 

 

Detta är en bok som för mig har hög trovärdighet på grund av sin författare, Per Jensen. Jensen är som de flesta känner till, Professor i etologi och inriktar sig mycket på hund.

Första kapitlet ger en bra inblick i de senaste årens revolutionerande DNA-forskning om hundens ursprung och ger lättförståelig information om alla hundars ursprung, men även olika rasers uppkomst mm. Ett väldigt grundläggande och bra kapitel att börja vilken bok som helst med, för att få veta mer och förstå var våra hundar kommer ifrån.

Även nästa kapitel, som handlar om domesticeringen, är otroligt intressant! Det är verkligen spännande att se hur domesticering fungerar och att man faktiskt får både fysiska och mentala förändringar ”på köpet” när ett djur blir domesticerat. Spännande är det också att börja fundera på om det var vi som domesticerade vargen eller om det var den som valde att domesticeras för att den kunde dra nytta av oss människor!

Resten av boken handlar om precis allting från medfödda beteenden, ärftlighet, inlärning och erfarenhet till hundens tankar, språk, förhållandet till människor och beteendeproblem.

Något jag reagerade lite på var i kapitlet om socialt beteende och flockliv. Jag vet inte om det är påståendena i sig, eller sättet som författaren uttrycker det på, men mycket ang. rangordning, hierarki, dominans och liknande känns förlegat och jag känner inte igen att Jensen brukar ha dessa åsikter. Kanske är det så att forskningen gått framåt så mycket sedan boken publicerades att det är ”gammalt stoff”, eller så är det kanske bara sättet att uttrycka det på – jag tror i alla fall att det lätt kan missuppfattas av läsaren. Det var dock mycket intressant att här även få läsa mer om pariahundar (förvildade hundar)

Bland de sista kapitlen hittar man stress och problembeteenden hos hundar. Jag tycker att hela boken är bra och läsvärd, speciellt för att få ett sammanhang, men speciellt slutet! Jag som arbetar med problemhundar tyckte att där var mycket matnyttigt att hämta och om man som hundägare läser med ett öppet sinne, utan förutfattade meningar och med en vilja att prova något nytt så tror jag att man kan få ut riktigt mycket av det – oavsett om man har något stort, litet, eller inget problem med sin hund. a

Boken tar upp många, mycket intressanta frågeställningar och lämnar mycket att fundera på. Är hundar intelligenta? Hur mäter vi intelligens? Har hundens förmåga att förstå oss människor, utvecklats på bekostnad av att den inte längre förstår andra hundar lika bra?

Överlag en toppenbok som alla borde ha i sin bokhylla, såväl förstagångshundägare som yrkesverksamma! 

Den får av mig 4 Max'ar av 5 möjliga!

JAG GER BOKEN 4 MAX'AR AV 4 MÖJLIGA
JAG GER BOKEN 4 MAX'AR AV 4 MÖJLIGA

Författare: Memea Mohlin


Bokens namn
Aktivitetsboken

Författare
Memea Mohlin

Utgivningsår
2004

Förlag
Prisma



Den här boken är inte den nyaste på marknaden, men när blir egentligen aktiviteter gamla? Ofta kan jag tycka att det är nyttigt och roligt att gå tillbaka till lite äldre böcker för att hitta inspiration – det går ju trender även i sådant här och läser man bara de nyaste böckerna kan det ibland vara snarlika. Detta är ju dessutom en bok där all träning baseras på positiva metoder, så den är absolut läsvärd.

Jag tycker mycket om både förordet och inledningen som båda två peppar och inspirerar till att börja aktivera sin hund bättre. Tyvärr så är där sedan i första och andra kapitlet en hel del saker jag reagerar på som till exempel att man pratar om rangordning, ledarskiften och slagsmål samt att vargar inte leker på grund av att det tar så mycket energi för dem att jaga. Lite märkliga påståenden som känns lite tagna ur luften. Det står också en del om stress och här märks det att boken ha några år på nacken. Det står nämligen att det finns positiv stress, även kallad för ”anspänning” och jag hoppas att alla (eller i alla fall de flesta) idag vet att positiv stress inte existerar och att namnet på det man ofta syftar på är arousal eller aktivitetsnivå – vilket absolut inte är stressrelaterat förutom när det går över styr.

Det står lite om inlärningspsykologi, men kapitlet känns lite malplacerat då det är väldigt, väldigt kort och lite om olika sätt för inlärning. Jag hade velat se det antingen något mer djupgående eller inte alls. Till exempel så beskrivs klassisk inlärning men inte operant – lite senare dyker dock ”operativ inlärning” upp som något man kan använda – fast där är fortfarande ingen förklaring om vad det innebär. Shaping anges också vara det engelska ordet för klickerträning vilket är felaktigt, då shaping endast är en del av klickerträningen men vars principer även kan användas utan en klicker.

Många av aktiviteterna i boken är rena tricks/övningar, vilket blir lite tråkigt att läsa i längden. Det är också märkliga beskrivningar på de flesta som till exempel att man ska säga kommandot från början och att hunden sedan lär sig att koppla ihop det med beteendet – istället för precis tvärtom som man normalt sett gör. Beteende först, sedan koppla ihop det med ett kommando.

Det används mycket lockande i övningarna och jag anser inte att det är det optimala sättet att lära in många av beteendena. På sidan 45 och några sidor framåt, står det om balansträning och hur bra det är för självförtroendet. Det här gjorde mig jätteglad att läsa då många missar just den aspekten av den typen av träning. Tyvärr så håller inte balansövningarna riktigt måttet utan är snarlika och antingen lite tråkiga eller lite väl avancerade beroende på vad det är för typ av hundägare som läser boken. Vissa av dem skulle rentav kunna bli farliga om det är en ovan hundägare med en hund som är ovan vid att balansera som ger sig på dem.

Sedan kommer omvägsproblem och nyttiga övningar. Här är det lite mer originella aktiviteter och även lite roligare. Många av dem är som sagt nyttiga och kan användas i många situationer, men tillvägagångssättet för att lära in dem förbryllar mig fortfarande emellanåt. Även apporteringsövningarna är lite roligare och många faktiskt nyttiga då man kan använda en del av dem som inkallningsträning och liknande.

I slutet dyker det upp lite konstiga påståenden igen, som att en hund som inte kommer tillbaka med leksaken utan börjar bita på den gör det för att den är olydig – personligen skulle jag säga att man behöver träna mer eller ha något bättre att byta mot. Där är också ett exempel på hur man kan lära hunden skall genom att binda fast den och ”reta” den, vilket inte låter som den bästa idén om man någon gång skulle behöva binda sin hund en kort stund.

Överlag så är där en hel del bra tips och inspiration i boken. Den är också väldigt lättläst och lätt att ta till sig oavsett om man är nybörjare eller erfaren. Tyvärr så är där som sagt en hel del att önska vad gäller inlärningsmetoder för övningarna, men man kan ju som sagt alltid låta sig inspireras. En helt okej bok men som tyvärr inte riktigt motsvarade förväntningarna. 

Den får av mig 2,5 Max'ar av 5 möjliga!

JAG GER BOKEN 2,5 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA
JAG GER BOKEN 2,5 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA

Författare: Annika Falkenberg

Bokens namn
Friskvårdens grundstenar för valpar & unghundar

Författare
Annika Falkenberg

Utgivningsår
2010

Förlag
Hundverkstan Sport & Rehabcenter AB
 


Det här är en bok som verkligen behövs på marknaden! Alldeles för många glömmer bort att friskvårda sina yngre hundar och tror dessutom att unga hundar ska motioneras fysiskt. Jag blir dock lite fundersam genom boken då det är mycket dubbla budskap. Å ena sidan står det att valpar och unghundar inte ska motioneras för mycket fysiskt och å andra sidan står det att de själva kan reglera när de är trötta och att de kan följa med på det mesta. Enligt min erfarenhet är valpar och unghundar mycket dåliga på att själva reglera när de är trötta, speciellt när det händer annat runtomkring.

Det dyker upp lite tråkigheter som att man ska lägga ner och hålla fast valpen för att lära den uppskatta massage och sådant drar tyvärr ner betyget lite, men där är även många ställen där det påpekas att man ska belöna. Tråkigt är det också att avsnittet om valpmassage är väldigt kort och att det bara står att man ska massera som för vuxna hundar – man bör med andra ord ha läst författarens tidigare bok om man vill veta mer om massage. Märkligt är det också att jag enbart hört hundfysioterapeuter säga att hundar under ca 1 års ålder inte ska masseras annat än för avslappning och inte mer djupgående.

De senare kapitlen som handlar om rörelser, anatomi, nervsystem mm. är väldigt lätta att förstå och förklarar ändå relativt ingående. Dessa drar upp bokens betyg! Det allra sista kapitlet däremot, om utfodring, känns mest överflödigt. Det är ett viktigt kapitel men inte tillräckligt djupgående för att riktigt ge någon ny kunskap och enligt min mening så kunde man lika gärna ha strukit det.

Överlag så är det en bra bok med nyttiga tips på övningar och hur man bygger upp sin unga hund på ett hälsosamt sätt. Jag tycker dock att den är lite ”tunn” och hade gärna sett att den gav ännu mer, speciellt med tanke på att det (vad jag vet) är den enda boken av sitt slag som finns att köpa. 

Den får av mig 3 Max'ar av 5 möjliga!

JAG GER BOKEN 3 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA
JAG GER BOKEN 3 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA

Författare: Annika Falkenberg, Karin Yllö


Bokens namn
Friskvård för hund

Författare
Annika Falkenberg & Karin Yllö

Utgivningsår
2005

Förlag
Bokförlaget Prisma




Friskvård för hund är en bok som har 10 år på nacken, men som jag tycker är läsvärd fortfarande. Är man intresserad av friskvård och vill ha hjälp att komma igång så är det en bra bok att börja med. Den är väldigt lättläst och enkel att förstå, samtidigt som den ändå har ett relativt stort innehåll. I boken finns det många bra och tydliga illustrationer som har ett tydligt sammanhang till texten.

I början kan man läsa om hundens grundläggande anatomi och gångarter, något som är både nyttigt, intressant och viktigt. Jag reagerade dock på att författaren inte anser att passgång är ett problem för hunden. De lärda tvistar om detta, men generellt så säger man att passgång är ett tecken på att något inte står rätt till, som till exempel på att det finns någon skada, spänning eller smärta. Jag har också svårt att tänka mig att passgång skulle vara så ”energisnålt” som en del påstår och det beror helt enkelt på att vargen travar när den sparar på sin energi. Den borde ju också röra sig i passgång om det nu är så energisnålt, tycker jag i alla fall.  

Både uppvärmning och nedvarvning tas upp i boken och det är jag glad för. Tyvärr så har inte många hundägare fått upp ögonen för detta än, medan man i till exempel hästvärlden, väldigt länge har skrittat fram och skrittat av sina hästar före och efter träning.

Författarna tar upp vila och nedvarvning i förhållande till stress och stresshormoner. Att vila är lika viktigt som träning, är viktigt att veta för att inte få en överstimulerad hund, men påståendet att ”aktivitetsnivå” skulle vara ett finare ord för stress är rentav felaktigt. Vid en hög aktivitetsnivå utskiljs inga stresshormoner i kroppen och detta är därmed inte alls skadligt, såsom stress där det utskiljs stresshormoner kan bli. Det är viktigt att veta skillnaden på dessa två tillstånd!

På sidan 39 tas något otroligt viktigt upp, och det är att hunden sällan kan avgöra själv när det är dags för vila. Om motivationen är större att fortsätta med aktiviteten så kommer den att göra det även när den är trött och det är då vårt ansvar att veta när den är trött och inte pressa den mer. Tyvärr verkar många tro att hundar är jätteduktiga på att reglera sådant här själva.

Något som nämns återkommande genom hela boken är något som kallas för syreväxling och jag som läsare irriterade mycket på att det stod överallt att man skulle ”syreväxla”, men förklaringen på hur man gjorde det kom inte förrän allra sist i boken. Jag hade inte hört om syreväxling tidigare men googlade det samt frågade en fysioterapeut om det. Vad jag fick fram av google mm. var ungefär det här: ”Kan vara direkt skadligt att försöka pressa ut blodet till mindre kärl – man vill ju ha det till hjärtat om någonstans”. Det stod även en del om att det inte är praktiskt möjligt att utföra osv. Jag känner nog inte att det är något jag kommer att använda mig av, hur mycket författarna än lovordar det.

De allra flesta kapitlen i boken är väldigt bra för att få en grundförståelse för hundens kropp och hur man kan friskvårda den. Tyvärr så dyker det emellanåt upp lite gammeldags och tråkigt tänk som bland annat rangordning och att man ska lägga hunden på sidan, vilket drar ner helhetsintrycket lite, men det är ändå inte så mycket att det stör läsningen.

Man får med sig ganska mycket inom flera områden, såsom anatomi och funktion, uppvärmning/nedvarvning, träningsprogram, gångarter, balansträning, foder, massage och mycket annat. Överlag en bra och läsvärd bok för den som är intresserad av ämnet!

Den får av mig 3,5 Max'ar av 5 möjliga!

JAG GER BOKEN 3,5 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA

Författare: Victoria Stilwell

Bokens namn
Få hunden i toppform: mer rätt kost, träning och lek

Författare
Victoria Stilwell

Utgivningsår
2008

Förlag
Ica Bokförlag

Mitt första intryck av den här boken var ”va?”. Jag hade uppfattat det som en bok om hur man fystränar sin hund, inte hur man lär in basic kommandon som sitt och ligg. Jag hade alltså uppfattat den lite fel! Första delen av boken handlar om hundens kost och sista delen om hur man tränar och leker med den.  Kapitlena om utfodring, hundens åldrar samt övervikt var bra men delen om träning lite sådär enligt mig.

I inledningen skriver författaren en hel del bra, som till exempel att man tar på sig ett ansvar i samma stund man skaffar hund. Dock så håller jag inte med om att man ska vara hundens ”absoluta ledare”. Jag håller inte heller med om hennes ”ah-ah” – detta använder hon som korrigering istället för ”nej”, något som jag inte ser som mer positivt då den önskade effekten är densamma: att hunden slutar med det den gör. Precis som att hon skriver att hon enbart tränar positivt och använder korta, skarpa röstkorrigeringar. Det är ju en bestraffning precis som alla andra. Senare i boken rekommenderas också att använda en ”anti-dragsele”/”dressyrsele”, vilket definitivt är en fysisk bestraffning för en hund som drar i koppel och enbart en symptombehandling, inte orsaksbehandling.

Jag gillade delen om kost eftersom författaren tar upp en hel del bra fakta om de olika näringsämnena och sätten att utfodra på. Vad jag också tycker är bra är att hon lyfter fram att hunden faktiskt är en allätare och inte bara köttätare och att för hög proteinnivå i fodret kan orsaka hyperaktivitet, stress och ökad belastning på njurar och andra organ. På en sida beskriver författaren hur viktigt det är med variation, vilket är bra, men jag önskar att hon också hade nämnt berikning – för det är just vad det är. Får man ett ord på det så är det ju genast lättare att söka mer information. Något som jag är jätteglad att hon tar upp är att hundar bör äta fler än en gång per dag, något som är aktuellt nu när det har blivit populärt att bland annat ha ”fast-dagar” då hunden inte ska äta alls. Synd är det bara att hon också skriver att de inte bör äta fler än två gånger per dag, något som jag ofta upplever inte stämmer. Många hundar mår bättre när de får 3-4 mål mat per dag, då blodsockernivån hålls jämn, de upplever en större mättnadskänsla, blir mindre stressade omkring mat mm. Även delen om hemlagad hundmat och hur vissa födoämnen kan orsaka problem hos vissa hundraser är viktigt att ta upp då många verkar tro att det finns ett universellt utfodringssätt som passar alla.

Jättebra i avsnittet om valputfodring, där författaren skriver att valpar inte ska se välgödda ut utan vara slanka och sakta bygga upp muskler. Tyvärr så tror fortfarande många att valpar ska vara ”runda och goa”, något som kan orsaka stora hälsoproblem i framtiden. Senare i boken finns också ett kapitel om övervikt och hur man vet att hunden är överviktig. Dock så reagerade jag på rekommendationen att enbart dra ner på hundens mat för att få den att minska i vikt. Det är både bättre rent hälsomässigt samt mer effektivt att under en kort period sätta in ett bantningsfoder och därefter hålla efter vikten med ett bra foder och motion. Ett bantningsfoder är dock inte optimalt i längden då det bland annat innehåller för mycket fibrer som kan hämma näringsupptaget.

Något jag saknar i delen om hundar som äter sin avföring är att det kan grunda sig i ett stort tugg- och sväljbehov samt en känsla av brist på föda, eller hunger i valpåldern. Av dessa anledningar skulle jag också plocka bort korrigeringen hon nämner, då hunden äter avföring.

Generellt så är träningsråden ganska ”fattiga”. Där smyger sig in en hel del bestraffningar och korrigeringar även om de ”bara” är verbala. All träningen går också ganska fort fram och detta kan leda till att momenten inte blir ordentligt inlärda och hunden sedan får bannor för att den inte ”gör som man säger”. Författaren missar också att tala om att en del av problembeteendena som nämns kan vara stereotypa beteenden och att dessa kan behöva behandlas på andra sätt än bara genom träning (exempel: jaga solkatter/skuggor, överdrivet slickande). Man jämställer lek med att hunden får arbeta och rekommenderar att kasta boll för att ge hunden motion, något som inte alls rekommenderas av de som vet vad det kan innebära om hunden stressas och blir ”bolltokig”. Motion är dessutom inte bara att springa.

Överlag så känns boken något mer djupgående än vad jag hade förväntat mig vad gäller kosten, men inte alls så djupgående som jag hade hoppats vad gäller själva träningen. Det känns som mer kvantitet än kvalitet och en hel del är inte speciellt relevant om man ser till bokens titel. Där är också en del motsägelsefulla råd och jag tror att den tyvärr kan bygga på missuppfattningar om träningsmetoder då författaren utger sig för att enbart träna positivt men samtidigt rekommenderar röstkorrigeringar, dressyrselar och andra hjälpmedel. 

Den får av mig 2,5 Max'ar av 5 möjliga!
JAG GER BOKEN 2,5 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA