Lägg märke till vinkeln i höften Lägg märke till vinkeln i höften
















Det har blivit dags för del två i artikelserien om balansbollsträning för hund. Som utlovat kommer denna delen att handla om vilka bollar som kan vara bra att börja med, var man köper dem och hur man väljer storlek. 
 
Del ett i serien hittar du här: Balansboll för hund, del 1


 

Vilken/vilka bollar ska jag köpa?
Allt beror på hur mycket du har tänkt träna, hur roligt du och din hund tycker att det är, vad din hund har för förutsättningar och såklart hur din ekonomiska situation ser ut ;) 
 
Ett tips är att inte bara snöa in på bollar som är gjorda för hundar. De är ofta fina och i roliga färger och former, men de är också dyra och det är inte så stor skillnad på dem och de som finns för människor. Den största skillnaden är att de är mer hållbara, men jag har än så länge aldrig haft någon boll som gått sönder när jag använt dem till hundar (förutom någon olycka med amstaff-tänder inblandade och de håller inte hundbollarna för heller!). Däremot så kan det vara så att vissa modeller bara finns från hundföretagen och då är det klart man får köpa dem där om man vill ha den typen. 
 
Mycket beror på vilken nivå man är på sedan innan och om man har provat balansträning och tycker det är roligt. Har man aldrig provat det så ska man kanske inte köpa på sig alldeles för mycket men här är ett bra "nybörjarpaket" tycker jag: 
  
En balansmatta (eller liknande)
Mattan kan användas för att lära hunden att vistas uppe på något som är lite ostabilt men som inte kräver mycket balans. Den kan också senare användas i kombination med andra balansbollar. Om man inte vill lägga pengar på en balansmatta så kan man också använda en soffdyna, en bit madrass eller något annat som man kan hitta billigt på vilken loppis som helst, eller kanske har hemma. Du kan se bild på en balansmatta längre ner. 
 
- Googla på balansmatta/balansdyna
Finns att köpa hos bland annat (slumpmässigt valda butiker): 
xxl.se
djurmaxi.se 
 
En rund boll eller en jordnötsboll
Fördelen med jordnötsbollen är att den är bra för nybörjaren och kan användas till mer olika kombinationer än den runda (om man inte har en superskillad hund). Fördelen med den runda bollen är att den är billigare och enklare att få tag på! Du kan se bild på både en rund boll och en jordnötsboll längre ner. 
 
Vet du inte om du kommer träna regelbundet: Satsa på en rund
Vet du att du kommer träna mer: Satsa på en jordnöt (och en rund)
 
- Googla på pilatesboll/gymboll/träningsboll/peanut boll/jordnötsboll/dubbelboll 
Finns att köpa hos bland annat (slumpmässigt valda butiker): 
zvanzashop.se
gulare.com
yogagrossisten.se
Ö&B / rusta och andra lågprisaffärer (rund boll)
 
Halvbollar, mindre discar eller liknande små balansbollar
Dessa är de minsta, men de dyraste! De är dock otroligt bra för att kombinera tillsammans med de andra bollarna, för att träna kroppsmedvetenhet och liknande. Jag tycker absolut att man ska ha ett gäng (4 st) småbollar hemma! Du kan se bild på halvbollar och en på discar, längre ner. 

- Googla på halvbollar/paw pods/balansdisc/balansdyna
Finns att köpa hos bland annat (slumpmässigt valda butiker): 
csigora.com
primed.se
dogmania.se
  
Storlek
Så vilken storlek ska man välja? Vad gäller balansmattan så kan du egentligen bara basera storleken på hur stor din hund är. Det är bra om den utan problem kan få plats att stå med alla fyra tassarna på mattan - eller så kan man köpa två stycken i halva storleken som man lägger bredvid varandra. Då kan man dessutom variera mer senare. 
 
De små halvbollarna finns ofta bara i en storlek och jag tycker att dessa passar både de största och minsta. Vill man däremot ha ännu mindre till en liten hund så kan man alltid köpa ett gäng tennisbollar och dela på mitten eller liknande :) 

Discarna finns i olika storlekar och jag tycker att man främst ska satsa på en som hunden (efter träning) kan stå på med alla fyra tassarna. Det blir lite trångt på en liten yta, men det ska vara fysiskt möjligt för hunden att stå med alla tassarna när man tränat den på det. Vill man så kan man ju även köpa två små så man kan ha en till framtassarna och en till baktassarna och även variera mer sedan. Ska man bara ha en så tycker jag dock att den större modellen är bättre! 
 
Tanken med runda bollar och jordnötsbollar (samt äggbollar) är att man både kan träna hunden att ex. ha framtassarna på dem, men även att de ska kunna ha hela kroppen uppe på bollen. Storleken baseras främst på hur bollen är när hunden står med framtassarna på den - det kan alltså vara så att en jordnötsboll som är tillräckligt lång för att hunden ska kunna stå på den, har en alldeles för stor diameter om hunden bara ska ha framtassarna på den. Av den anledningen så kan jag tycka att det smartaste är att köpa en jordnötsboll som passar till att ha hela hunden på den (på längden) och en rund boll som passar i diametern. Den runda bollen är billigast så där kan man alltid köpa en som är större, sedan. För små hundar finns det sällan bollar som passar i diametern och då får man vara lite fantasifull och testa med till exempel badbollar i olika storlekar. 

Här nedan kan du se bilder på olika vinklar, beroende på vilken storlek bollen har. Klicka på bilderna för att se dem större och läsa bildtexterna. 
 
Känn efter hur mycket pengar du vill och kan lägga på balansbollsträningen. Leta efter olika alternativ och se hur mycket du kan få för pengarna på olika ställen. 

Lycka till med dina boll-inköp! :)

Runda balansbollar Runda balansbollar

På grund av efterfrågan så kommer jag att göra en artikelserie om balansbollsträning för hund. En del av det jag skriver är helt nytt och en liten del kommer jag att ta från artikeln jag skrev för butiken CSiGORA
 

Kort historia

På 1950-talet började man använda stora badbollar i arbetet med funktionsnedsatta barn. Detta ledde till att nya typer av bollar utformades och användes inom rehabilitering och sjukgymnastik för människor, samt senare även som en träningsform (pilates och liknande). Balansbollen har nu anammats även av hundfysioterapeuter/hundsjukgymnaster, hundtränare och hundägare och det har kommit ut många nya modeller på marknaden som är speciellt anpassade för de fyrbenta.
 

Vad är egentligen en balansboll?

I artikelserien så kommer jag att kalla alla möjliga saker för balansbollar. Jag brukar lägga dem i samma kategori och det kan alltså vara allt från plattor, discar och dynor till halvbollar, donuts och jordnötsbollar. 
 

Fördelar med balansbollsträning för hundar - varför ska man träna med boll? 

Det finns många fördelar med att träna balansboll med sin hund. Den får till exempel bättre kroppshållning, bättre bålstyrka, stabilare leder och bättre kroppskontroll. Utöver dessa fysiska fördelar så påverkar träningen även hunden psykiskt genom att det är självförtroendehöjande, de allra flesta tycker att det är väldigt roligt samt att det ger bra berikning för hundar med stort rörelsebehov. Oavsett om man tränar lydnad, agility, spårar, jagar eller endast går promenader med sin hund så är balansbollsträningen ett mycket bra komplement som ökar prestationen och stimulerar hunden fysiskt och mentalt. 
 
All balansträning är nyttig och fördelen med bollträningen är att man kan göra det inomhus när det är dåligt väder ute, att det inte tar så mycket tid och inte behöver kosta så mycket pengar. Det är också roligt att variera sin träning och med alla olika bollar som finns och kan kombineras, kan man få en enorm variation. 
 
 

I nästa del kommer du att kunna läsa mer om vilka bollar som kan vara bra att börja med, var man kan köpa dessa och hur man väljer rätt storlek! 

Några olika typer av "balansbollar"

Nyår är över och det smäller inte lika mycket längre. Detta innebär alltså att det nu är dags att börja träna inför nästa nyårsafton. Gör inte misstaget att vänta till sista sekunden utan ta tag i det nu och slipp en stor del av ångesten om 11 månader. 

Ljudträning tar tid och man måste låta det ta tid - framför allt om man har en hund som är mycket rädd. Det är också viktigt att inte bli för besviken om man får ett bakslag eller två, bakslag är väldigt vanligt vid ljudträning, men då får man ta nya tag och inte ge upp. 

Kanske hinner du inte träna bort hundens ljudrädsla helt till nästa nyårsafton och kanske får du flera bakslag på vägen, men tänk att ju mindre rädd din hund blir nästa nyår, desto bättre utgångspunkt har du i januari om ett år! 

Vill du först läsa lite mer om rädslor generellt samt ljudrädsla och orsaker till detta så börja med artikeln "Förberedelser inför nyår".

Många hundar som är ljudrädda bär även på många andra rädslor. För att vara säker på att få rätt hjälp så rekommenderas att du tar kontakt med en Hundpsykolog eller Problemhundskonsult för att få råd om hur du bör gå tillväga i träningen. Detta på grund av att det är väldigt lätt att göra rädslor värre om man, i all välmening, tränar det på fel sätt. 

Som det även står i artikeln "Förberedelser inför nyår" så kan man dela in ljudrädsla i tre olika nivåer: 

Påverkad
Här är hunden rädd och orolig. Det märks tydligt att den tycker att situationen är obehaglig.

Panikslagen
Här försöker hunden att fly. De hundarna som ”springer omkring” på nyårsafton har ofta panik.

Psykologisk chock
Här blir hunden okontaktbar. Ca 10-20 hundar om året dör av chock efter nyårsafton.

Om din hund är påverkad så kan du ofta träna på ljudrädslan själv, men har den blivit så rädd att den blivit panikslagen eller hamnat i chock så bör du ta professionell hjälp. Hunden kan till exempel behöva efterchocksbehandlas och man bör gå mycket försiktigt fram med träningen. 

Innan du börjar träna: Viktigt!

  • Innan du börjar med ljudträningen så bör du utesluta sjukdom i till exempel öron och hörselgångar. Om du vet anledningen till din hunds rädsla (ex. en obehaglig upplevelse) så behövs det inte alltid, men om ljudrädslan kommit plötsligt så är ett veterinärbesök ett måste. 
     
  • Under ljudträningen ska hunden aldrig reagera - om den reagerar så har ljudet varit för högt, för skarpt, för intensivt, pågått för länge, varit för nära eller liknande. Du måste då planera om och ta många steg tillbaka i träningen vid nästa tillfälle för att inte späda på rädslan ytterligare. 
     
  • För mycket ljudträning kan skapa ljudrädsla och det är därför viktigt att träna korta stunder och inte alldeles för ofta. Detta beror helt på hur rädd hunden är men det kan vara lagom med till exempel 3-5 minuter ett par gånger i veckan. 
     
  • Om du har upplevt någon effekt på din hund av naturliga lugnande/ångestdämpande (ex. Adaptil. Zylkène, Calmex, Valeriana eller liknande) så kan du med fördel fortsätta med detta preparat så länge du regelbundet ljudtränar din hund.
     
  • När du ökar intensiteten i träningen så ska hunden alltid frivilligt röra sig närmre ljudet. Ljudet ska aldrig komma närmre hunden!
     
Träna
Börja med att låta hunden göra ljud själv. Detta kan du göra genom att till exempel: 
  • Sätta på hunden ett kedjehalsband, slänga ut lite favoritgodis på en ugnsplåt på golvet och låta den äta godiset. Kedjan ska vara ganska stor och hänga ner så den slår mot plåten. Detta innebär inte att stryphalsband/kedja rekommenderas för någon form av träning, men i detta fallet kan den vara till bra hjälp för att hunden ska skapa ljudet själv. 
     
  • Försvåra genom att även ställa fram kastruller utan lock som du lägger godis i. Låt hunden äta godiset så kedjan slår mot kastrullerna. Du kan sedan sätta på locken så hunden måste knuffa av dem - ha gärna en matta eller filt under i början så det inte låter för mycket när locket slår i golvet. Man kan sedan ta bort mattan och till sist även ställa kastrullerna på plåtar. 
     
  • Stoppa små bitar av köttbullar i fryspåsar och blås upp dem samt knyt ihop dem. Lägg dem på golvet och låt hunden "smälla dem" för att komma åt godiset. Ge hunden sitt favoritben/fylld kong och smäll ballonger i ett annat rum med stängd dörr och sedan med öppen dörr. När detta går bra kan du avancera till ballonger med favoritgodiset i, som hunden själv får smälla.
     
  • Köp en aktiveringsboll/-kub i hårdplast som du fyller med godis och låter hunden leka med. Gärna på ex. klinkergolv.
     
Du kan sedan övergå till att själv göra ljuden genom att till exempel: 
  • Poppa popcorn i kastrull och gärna "tappa" några på golvet under tiden (om din hund tycker om dem), annars kasta lite godis/håll den sysselsatt med en kong eller ett ben medan det poppar. 
     
  • Tänd tomtebloss ute medan hunden leker eller söker godis. Dessa liknar fyrverkerier i liten form. 
     
  • Be någon att smälla en eller ett par partypoppers på avstånd när ni är ute och promenerar. Ha kontakt med personen i telefon eller liknande så att ni kan bestämma precis när det ska "poppa". Håll, som alltid annars, hunden sysselsatt under tiden. 
     
  • Köp och spela en ljud-cd med skott, åska och fyrverkerier. Mycket viktigt att spela ljudet på en så låg nivå att hunden inte reagerar alls och bara korta stunder. Håll den sysselsatt med lek och godis under tiden men gör ingen stor sak av ljuden. 
     
  • Leta upp en skjutbana och gå en promenad i närheten av den. Gå på ett sådant avstånd att skotten bara hörs lite och gå bara en liten runda så det inte blir för många skott. Håll dig hela tiden i närheten av bilen så att du kan åka därifrån om det smäller för mycket. På promenaden håller du hunden sysselsatt med sådant den tycker är gott och roligt.

Om din hund frivilligt närmar sig ljudkällan under träningen så belöna den med godis sedan avstånd till ljudet, alternativt att ljudet slutar. Som nämnt ovan ska du inte ljudträna för ofta, för mycket eller för intensivt då detta kan skapa ljudrädsla, men gör gärna "vardagliga" ljud till något positivt, såsom dammsugaren, om du tappar något i golvet, tvättmaskin+torktumlare, mixer osv. Förknippa dessa ljud med antingen godis, lek eller bara att ta det lugnt och att det inte händer någonting. 

Du kan också sätta en signal på ljud. Det kan vara ett ord eller ett annat ljud som du gör som "förvarning" för att det kommer att komma ett mer obehagligt ljud. På detta sättet kan hunden förbereda sig på att det kommer ett ljud och det kan då bidra till att minska rädslan något. 

 
Gör dig själv och din hund en tjänst - börja ljudträna inför nästa nyårsafton redan nu!
FOTO: Anna Pramberg (övre bilden) och Jane Lundsten (undre bilden) FOTO: Anna Pramberg (övre bilden) och Jane Lundsten (undre bilden)

Nu är det snart nyårsafton igen och det är dags att uppdatera förra årets artiklar om hur man bäst hanterar nyår med sin hund.

Både i december och januari finns det risk för smällare och fyrverkerier, så det är viktigt att tänka på detta och inte bara förbereda sig för nyårsafton. Oavsett om man har en hund som är rädd eller totalt oberörd av smällare så får man aldrig glömma att alla hundar kan bli rädda och att det kan gå väldigt snabbt! Det finns många exempel på hundar som under flera år aldrig reagerat på fyrverkerier, men plötsligt en dag gör det.

Först lite bakgrund om rädsla
Rädsla hos hundar kommer av arvet från vargen. Vargar har något som kallas för neofobi och innebär rädsla för det okända. Detta är helt enkelt en viktig del i deras överlevnad och helt naturligt beteende. Rädsla har en väldigt stark inlärningseffekt och detta innebär att hunden har lätt för att ”lära” sig att bli rädd till exempel baserat på erfarenheter. Även social inlärning är stark vid rädslor och med det menas att om man sätter ihop en rädd hund och en orädd så är risken större att den orädda också blir rädd, än tvärtom.

I samband med rädsla kan hunden ha en förväntan på att något negativt kommer att hända och detta kan vara något den förknippar med vissa platser, personer, situationer och liknande. Förväntanseffekten kan vara att rädslan framkallas lättare och blir starkare. Det finns både hundar som är rädda för en eller ett par saker och de som har generell rädsla och ångest. Något man inte ska glömma är att om det finns rädsla så finns det alltid stress, vilket gör att det är viktigt att alltid göra en stressreducering i samband med träning av rädslor. Stressade hundar har också lättare att utveckla nya rädslor, vilket gör det till en ond cirkel.

Andra orsaker till rädslor, förutom neofobin, kan till exempel vara: smärta/sjukdom, stress, hormoner, rasbetingat, understimulering/fattig livssituation, hårda metoder med mycket bestraffningar och (oavsiktlig) förstärkning för rädslan.

Ljudrädsla
Orsaker till ljudrädsla är ofta sjukdomar som tonsillit och problem med öronen, dåliga erfarenheter och upplevelser, ras/gener (vallhundar är överrepresenterade) och att det blivit inlärt. Detta är alltså orsaken till att en orädd hund plötsligt kan reagera och bli vettskrämd. Den kan till exempel ha fått problem med öronen utan att man märkt det, den kan ha ”fått nog” och står inte ut längre och den kan ha blivit överraskad och skrämd.

Tänk dig att du är ute och går med din ej ljudrädda hund i ett bostadsområde. Plötsligt så smäller en smällare precis runt husknuten bakom er så det ekar mellan husen. Du blir själv rädd och hoppar till och din hund blir överraskad både av ljudet och din reaktion vilket leder till att den flyr eller försöker att fly. Så lätt kan det vara för en hund att utveckla en ljudrädsla.

Det finns tre ”grader” av ljudrädsla hos hundar:

  • Påverkad

Här är hunden rädd och orolig. Det märks tydligt att den tycker att situationen är obehaglig.

  • Panikslagen

Här försöker hunden att fly. De hundarna som ”springer omkring” på nyårsafton har ofta panik.

  • Psykologisk chock

Här blir hunden okontaktbar. Ca 10-20 hundar om året dör av chock efter nyårsafton.

Åtgärder för december och januari

1. Försök att hitta något lugnande som fungerar (bäst är att testa under resten av året så det är färdigt till den här tiden). Ge aldrig något som är fysiskt lugnande, exempelvis Plegicil som skrivs ut av veterinär. Detta gör endast att hunden inte kan röra sig lika mycket men den är fortfarande precis lika rädd och det kan till och med göra att rädslan förvärras eftersom den inte kan röra sig.

Många av de naturliga, lugnande preparaten ska börja ges ca 2-3 veckor före ”händelsen” för att ha maximal effekt. Man kan därför med fördel börja i mitten på november och ge ända tills någon gång i januari när smällandet lugnat ner sig.

Exempel: Zylkène, Valeriana, Adaptil, Calm (foder), Thundershirt, banan (tryptofan)

2. Ha alltid din hund kopplad under denna period! Även en hund som aldrig tidigare reagerat kan som sagt bli skrämd och det är otroligt många hundar som springer bort innan och efter nyår. En del blir påkörda eller liknande, en del kommer tillbaka och andra hittas aldrig. Ta inte en onödig risk och släpp din hund när det finns risk för smällare. Det är inte värt det om den flyr och blir påkörd.

3. Se över koppel, sele, halsband och annan utrustning. Nu är det viktigare än någonsin att allting är helt och i bra skick! Har du läderkoppel så smörj det och se över lädret så där inte finns några sprickor och liknande. Titta också igenom alla hakar och spännen på utrustningen så de fungerar och inte är slitna. Om du behöver så köp nytt!

4. Använd ett starkt koppel som du får ett bra grepp om! Ett brett läderkoppel eller ett i tyg med gummigrepp brukar fungera bäst. Undvik flexikoppel, långlinor och nylonkoppel som kan bränna fingrarna och som gör att hunden ofta får mer kraft. Du vill inte riskera att tappa den om den blir rädd och försöker att fly. Använd också gärna ett midjebälte eller något liknande som du kan fästa kopplet i. På de viset har du en extra trygghet ifall kopplet skulle glida ur handen. Om du inte har något bälte och inte vill köpa ett så sätt i alla fall kopplets ögla om handleden för bättre grepp. Undvik hala vantar och promenera med bara händer eller vantar med halkskydd.

5. Använd utrustning som hunden inte kan ta sig ur om den blir skrämd. Spänn in allting något extra hål så att det sitter bra och se till så att det inte finns någon risk att hunden kryper ur selen eller halsbandet. En bra sele är oftast det allra bästa alternativet, annars är faktiskt ett stryphalsband i detta läge ofta bättre än ett fast halsband eller halvstryp. Stryphalsband är något som annars inte rekommenderas, men i detta läge kan det som sagt vara bättre än ett fast halsband eller halvstryp som hunden lättare kommer ur. Vill man vara extra säker kan man ha både sele och halsband och fästa kopplet i båda två. Det finns till och med de som väljer att ha två koppel, ett till halsbandet, ett till selen och ha antingen båda fästa i ett midjebälte eller ett i bältet och ett i handen. Man kan inte vara nog försiktig, framför allt inte om man har en hund som man vet är rädd.

2014-12-28: Efter kommentarer så vill jag förtydliga: Jag rekommenderar inte användandet av stryphalsband! Jag rekommenderar alltid att ha en bra sele, men i just detta läget så skriver jag att ett stryphalsband kan vara ett bättre alternativ än ett fast halsband eller halvstryp pga. att hunden lättare tar sig ur det. Sele är dock fortfarande det bästa alternativet. 

6. Ha reflexer på hunden oavsett om du är ute och promenerar i ljus eller mörker. Om den skulle springa bort så syns den bättre för bilar och annan trafik samt är lättare att hitta om det blir mörkt. Använd gärna både en reflexväst eller reflextäcke, ett reflexhalsband och eventuellt benreflexer. Halsband med led-ljus, gärna blinkande, är också bra.

7. Ha en bricka med telefonnummer på, fäst i hundens halsband/sele. Detta gör att den snabbare kan komma tillrätta om den springer bort. Se också till att ha chipnumret uppskrivit så att du kan lämna det vid en anmälan till polisen. 

8. Gå de huvudsakliga promenaderna på dagtid när det är ljust och kortare kissrundor på kvällen. Fyrverkerier är ofta mindre skrämmande när det är ljust och det är lättare att hitta hunden om den springer bort. Du är också närmre hemmet ifall något skulle skrämma din hund.

9. Prata med dina grannar. Fråga dem om de tänker skjuta upp mycket fyrverkerier och förklara att du har hund. Om de inte kan tänka sig att låta bli fyrverkerierna så kan du i alla fall be dem snällt att spara dem till tolvslaget så att du är förberedd.

10. Håll koll på datum för eventuella demoskjutningar av fyrverkerier där du bor. Dessa är vanliga och brukar inträffa mellan den 27-29 december. Försök främst att åka bort med hunden denna dag och tid, annars vidta åtgärderna som på nyårsafton. 

Åtgärder för nyårsafton

1. Om du vet att din hund är rädd för fyrverkerierna så försök att åka bort. Hyr en stuga långt ute i skogen eller något liknande.

2. Lämna inte din hund ensam på nyårsafton! Är den rädd så ska den definitivt inte vara ensam hemma och även om den inte är det så är risken större att den blir det om den är själv. Kan du inte vara hemma så lämna bort den till någon, skaffa hundvakt eller lös det på annat sätt.

3. Börja dagen med en lång promenad, med inslag av hjärngympa på vägen. Du kan även göra andra aktiviteter som att lägga ett spår, dog parkour, klövja, drag weight eller liknande. Försök att få ut så mycket energi som möjligt så att hunden är trött till kvällen.

4. Häng för alla fönster i huset/lägenheten. Ljuset från fyrverkerierna kan bidra till ökad rädsla så det är bättre om hunden inte ser ut. Att man hänger för fönstren dämpar också ljudet något. Låt också lamporna inne vara tända så syns ljuset från fyrverkerierna ännu mindre. 

5. Ge det lugnande preparatet som provat tidigare under året. Ger du Zylkène så kan man ge maxdosen en gång var fjärde timme under dagen och kvällen för att få bäst effekt. Man kan också kombinera de olika preparaten med varandra. Du kan också spraya lavendel i hemma då det har en lugnande effekt samt dämpar doften av fyrverkerierna. 

6. Köp hem något stort, riktigt gott ben som din hund kan sysselsätta sig med. En aktiveringsleksak fullproppad med godis är också ett alternativ. Detta kan du sedan ge strax innan tolvslaget. Se till att det finns tillgång till rikligt med färskt vatten. 

7. Om du har lärt din hund att ha fetvadd i öronen så är det ett bra sätt att dämpa ljudet från fyrverkerierna på.

8. Tänk på dina egna reaktioner. Var lugn och trygg, var ett stöd för din hund men ömka inte eller gör någon stor sak av det. Skäll aldrig på hunden för att den är rädd, stressar, springer omkring eller liknande.

9. Försök att vistas i mitten av huset/lägenheten eller i ett rum utan/med få fönster. Där hörs fyrverkerierna minst. Om hunden är van vid bur eller annat krypin så ge den gärna tillgång till detta (dock utan att låsa in den). Häng en tjock filt över och låt den krypa in och ligga där om den vill det. Plocka undan småsaker som kan välta och annat du är rädd om ifall din hund börjar springa runt. 

10. Ha något bakgrundsljud som blandas upp med ljudet från fyrverkerierna. Du kan gärna ha på både radio och tv samtidigt. Ha något högre volym än i vanliga fall, men inte för högt så att det också blir skrämmande.

11. Gå ut och låt din hund göra sina behov sista gången runt 18-tiden (lite beroende på var du bor). Då brukar det generellt fortfarande vara ganska lugnt och de flesta kan hålla sig till en stund efter tolvslaget. Har du en hund som är väldigt rädd så kan du gå ut sista gången ännu tidigare, sen får den helt enkelt göra ifrån sig inne om det blir akut. Lägg några tidningar i ett hörn, ifall att. 

12. Har du möjlighet och din hund är rädd så ta med den i bilen. Ge den ett ben, täck buren med en filt, ha radion igång och kör iväg. Gärna ut i skogen där det inte smäller så mycket och träden isolerar lite samt skymmer sikten. Kör omkring eller parkera ute i skogen tills det är över. 

13. Ta aldrig, aldrig, aldrig med din hund ut på tolvslaget! Varken på balkongen eller på markplan. Om man vill att hunden ska bli ljudrädd är det ett utmärkt sätt att göra det på! Det spelar som sagt ingen roll att den aldrig reagerat tidigare, den kan göra det ändå! Hunden har dessutom inget som helst nöje av att titta och lyssna på fyrverkerier. Helst ska du inte själv heller gå ut, utan stanna inne med din hund!

14. Blir din hund extremt rädd på tolvslaget så håll koll på puls, andning och färg på slemhinnorna. Om den är okontaktbar i samband med blåa/bleka slemhinnor, svag men snabb puls och/eller svag andning så ring veterinär omedelbart.

15. Om hunden får en kraftig rädslereaktion så kan du akutchockbehandla den med valeriana, helst i flytande form.

16. Om din hund inte vill gå ut och kissa även efter det slutat smälla så låt den slippa det. Om du går ut så tänk på att det fortfarande kan komma enstaka fyrverkerier även sent på natten. För vissa hundar kan det vara bäst att vänta tills morgonen efter när det är ljust igen. Håll koll så att din hund inte får tag i några fyrverkerirester!

När det smäller

Tänk på att försöka förknippa smällarna med något positivt oavsett om du har en rädd hund eller inte. Precis som på nyårsafton när du uppehåller hunden med ett gott ben eller aktiveringsleksak så kan du ladda fickorna med godis och leksaker på promenaderna. Om det smäller så kasta många småbitar godis och låt din hund äta upp dem, eller dra fram favoritleksaken och lek en stund.
Glöm inte att alla hundar kan bli ljudrädda, framför allt om de utsätts för det i för hög intensitet under för lång tid så om det smäller mycket är det bra att röra sig hemåt igen. 

Om din hund blir så rädd att den inte tar godiset eller leksaken så ska du definitivt försöka ta dig hem så snabbt som möjligt och med en sådan hund bör man inte gå några längre promenader under perioden då det skjuts en del. Bättre att gå kortare rundor så man har nära hem i så fall och/eller köra iväg och gå på en lugnare plats. 

 

Lycka till och hoppas att din hund inte blir allt för rädd! Efter nyår kommer en ny artikel med hur man kan träna ljudrädslan och förebygga inför nästa år! 

Kontakta oss gärna om du vill ha mer tips och råd, hjälp med träning eller har några frågor!

Många hundar lider av åkomman höftledsdysplasi, HD. Efter att ha sett många uttrycka sig på bland annat sociala medier angående detta så blev jag inspirerad till att skriva denna artikel. 

Så vad är höftledsdysplasi?
Följande är kopierat från SKK

"HD är en felaktig utveckling av höftleden och en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser. Risken för att en hund ska utveckla HD är betingat av såväl arv som miljö, arvsgången är komplex (kvantitativ). Detta innebär bl.a. att även hundar med normala höftleder (grad A eller B) kan producera avkommor som utvecklar HD. Risken för att hund med normala höftleder ska producera avkomma som utvecklar HD ökar om dess föräldrar och/eller syskon har HD. Rubbningen i ledens utveckling äger rum under hundens uppväxttid. Först när skelettet vuxit färdigt kan man bedöma höftledernas utseende med hjälp av röntgen.

Det är omöjligt att enbart med hjälp av en röntgenbild kunna utläsa om en hund har besvär av sin HD. Det finns hundar som är halta och visar andra tecken på smärta trots att de bara har en lindrig dysplasi, medan enstaka hundar med kraftig dysplasi uppträder helt symptomfria. Generellt sett har små hundar mindre problem av höftledsdysplasi än större och tyngre hundar.

HD kan förr eller senare ge upphov till förslitning av brosket i höftleden. Broskförslitningen kan inte ses på röntgenbilden men i de fall benpålagringar uppkommer kan dessa urskiljas på en röntgenbild. Pålagringarna ökar i regel med åldern och leder ibland till att höftleden blir helt deformerad hos den gamla hunden."

Vad kan HD leda till?
Som ni kan se i utdraget från SKK här ovan så kan HD orsaka förslitningar och benpålagringar (artros). Detta innebär alltså att hunden kan få mer problem med sina höfter med tiden. Även hundar utan HD kan drabbas av artros, framför allt när de börjar komma upp i åldern, ungefär var femte hund drabbas förr eller senare av det. Du kan läsa mer om artros hos hund hos Patientföreningen Hundartros.

En del hundar lider av sin HD, andra inte. På vissa märker man det tydligt och på andra märker man det inte alls. Det man ska komma ihåg är att det är etologiskt korrekt för en hund att försöka dölja smärta och att när hunden väl visar tecken på smärta, har den ofta gått med det ganska länge. Smärtan kan i sin tur leda till andra problem såsom felbelastning, muskelspänningar, beteendeproblem osv. 
Många hundar med till exempel utfallsproblematik visar sig ofta ha HD/artros när man röntgar dem och när man sedan sätter in behandling så förbättras även hundens beteende. Och i vissa fall har ägaren inte ens upptäckt att hunden har problem eller har ont. 

Vad kan man göra för att hjälpa hunden?
Först av allt så bör man få hunden röntgad och undersökt av veterinär. Detta för att få veta hur illa ställt det är. Mer eller mindre alla hundar borde röntgas, oavsett om de ska användas i avel eller inte. Helst ska man inte röntga förrän vid 1,5-2 års ålder då det kan bli missvisande resultat om skelettet inte är färdigväxt. 

Får man sedan konstaterat HD så bör man gå till en fysioterapeut. Där kan man få hjälp med olika övningar som är bra för hunden, simning, water treadmill, massage, behandling med laser osv. Man kan också via en duktig fysioterapeut eller annan person utbildad inom ämnet, få ett personligt träningsprogram för hunden. 

Sedan kan man ändra fodret. Man kan byta till ett foder som innehåller preparat för främjad ledhälsa och liknande. Utöver detta finns det en rad olika kosttillskott som kan hjälpa till att hålla lederna i bra trim. Exempel på detta är: c-vitamin, msm, kondriotin, hyaluron, glukosamin, grönläppad mussla, nypon och laxolja. 

Utöver det här kan man också hjälpa hunden genom att undvika vissa aktiviteter, ändra om i aktiviteterna och anpassa hem/bil efter en hund med HD. 

Om hunden visar smärta tydligt så kan den i perioder, eller hela livet, behöva gå på NSAID's. Detta är smärtstillande/antiinflammatorisk medicin som skrivs ut av veterinär. 

Kan en hund leva med höftledsdysplasi och fortfarande ha bra livskvalitet?
En del verkar vara av åsikten att om hunden inte kan leva exakt så som den gjort tidigare så kommer den inte ha ett bra hundliv och att man då lika gärna kan låta den somna in, eller köra på som vanligt också får det "gå som det går". Men det behöver inte alls vara så och nu ska jag förklara varför. 

Behandling med novafon (intraljud), laser, akupunktur och liknande
Detta är ingenting som skadar hunden, orsakar obehag eller begränsar den. Det handlar endast om vad man är villig att göra för den. Allt detta kan minska hundens smärta. 

Massage, stretching, uppvärmning och nedvarvning
Samma sak här. De flesta hundar uppskattar (eller lär sig att uppskatta) massage och tycker riktigt mycket om det. Det är också ett bra tillfälle att skapa en fin relation med sin hund. Än en gång handlar det om hur mycket tid och pengar man är villig. och har möjlighet, att lägga ner på det. 
Allt detta görs för att lindra smärta, mjuka upp kroppen och förhindra överbelastning. 

Simning, water treadmill och vibrationsplatta
Samma sak igen. Hur mycket är du villig att göra för din hund? Den mår inte dåligt av detta och den blir inte begränsad överhuvudtaget. Många hundar tycker att det är roligt att simma och med vägledning av en fysioterapeut är det något man kan göra ute i sjöar och liknande när temperaturen tillåter (minst 18 C). Allt detta görs för att bygga upp muskulaturen utan att belasta lederna. På det sättet får lederna hjälp av musklerna att hålla kroppen uppe. 

Specialfoder och kosttillskott
Beroende på vad hunden är van vid sedan tidigare så kan detta foder vara lite tråkigare. Det är ofta ganska magert och innehåller en lägre mängd protein då högt proteininnehåll tros kunna förvärra bl.a. artros. Detta kan man såklart kompensera genom att ge hunden extra gott godis vid träning istället, eller helt enkelt genom kosttillskotten. De allra flesta hundar tycker att dessa kosttillskott är smaskens! 

NSAID's - smärtstillande & antiinflammatorisk medicin
Kan absolut skada hundens inre organ i längden, men är ett måste om hunden visar tecken på att ha ont. En del individer behöver bara få det i perioder, andra under resten av livet. Även dessa smakar gott och brukar inte vara något problem att få i hunden. 

Hålla hunden smal men välmusklad
Absolut ingenting som hunden lider av, utan något man borde tänka på med alla hundar och inte bara de med ledproblem. Man ska kunna känna revbenen med endast ett mycket lätt tryck över dem, och hunden ska ha en tydlig midja. Musklerna ska vara väldefinierade. 

Använd sele istället för halsband och låt inte hunden dra i koppel
Det finns inga ursäkter längre. Om din hund är "för stark" så får du skaffa en framknäppt sele och helt enkelt träna på koppelgåendet. Det är inte omöjligt och våga ta hjälp om du behöver det. Att dra i kopplet - och framför allt att dra i halsband skapar mer belastning och kan öka smärtan även i höfterna. Så på med selen och börja träna! Detta tar hunden verkligen inte skada av. 

Låt hunden gå lös och lär den att vara avslappnad i kopplet
Än en gång, det är inte bra för hundens höfter att den drar i kopplet. Lär den att gå lugnt och avslappat för en friare gång. Låt också hunden få röra sig fritt, utan koppel i alla fall några gånger i veckan. Att röra sig helt utan begränsningar är jätteviktigt för kroppen. Självklart bör hunden röra sig nåt så när kontrollerat även när den är lös. 

Träna inte för mycket sitt, ligg och liknande
Detta skapar onödig belastning i höfterna och man kan knappast kalla det att begränsa hunden bara för att man drar ner på denna träningen. Visst får man be hunden att sitta och ligga, men träna inte det för ofta och för många repetitioner åt gången. 

Undvik höga hopp, framför allt nedhopp
Upp- och nedhopp sliter på lederna, framför allt nedhopp. Hunden mår inte dåligt om du ibland lyfter den upp och ner från saker, om du skaffar en bilramp eller en liten trappa om du har en hög säng eller soffa. Vill du träna balans och liknande på höjder så stötta hunden i selen när den ska upp/ner, träna inte det för ofta och lyft ner den ibland. Inte svårare än så. Balansträning stärker dessutom både muskler och leder så det är bra träning när det görs rätt. 
Träningsformer och tävlingsformer med mycket hopp, ex. agility ska man vara försiktig med, men bara för att man inte bör starta i tävling på tävling eller låta hunden hoppa jättehinder, så betyder det inte att man inte kan träna det alls. 
Om hunden älskar agility över allt annat, plocka då ut de delar som inte belastar lederna så mycket och träna mer på dem och mindre på det andra. Win win. 

Håll en jämn aktivitetsnivå
Man behöver inte göra exakt lika mycket med hunden varje dag, men försök att hålla det nåt så när jämt. Det är en dålig idé att inte göra något annat än korta promenader i tre dagar för att sedan träna agility en timme och gå en timmes långpromenad dag 4. En jämn aktivitetsnivå är bättre för lederna och för att undvika överbelastning. Inte heller här begränsar man hunden på något sätt. 

Lågintensiv träning
Det är bättre för lederna att träna lågintensivt än högintensivt. Tänker man på detta kan man ofta fortsätta med exempelvis drag, klövja, drag-weight och liknande. Man lägger helt enkelt på mindre vikt och tränar längre stunder istället. Självklart med uppvärmning/nedvarvning, stretching och med långsam ökning av tiden man tränar. 

Glöm inte vilodagarna!
Alla hundar mår bra av att ha 1-2 vilodagar i veckan. Detta är jätteviktigt så att kroppen får återhämta sig. Låt speciellt hunden med HD vila om ni gjort något extra ansträngande dagen innan. 

Backträning
Backträning kan vara bra för att stärka hunden. Man ska dock träna mest i uppförsbacke, mindre i nedförsbacke - och alltid i skritt och långsam trav. Hunden ska alltså inte flänga upp och ner i ett grustag i 30 min, utan det ska ske kontrollerat. 

Cykla eller spring inte längre sträckor med hunden
Båda dessa ger väldigt enformig belastning, speciellt om det är under längre tid. Om man ska göra det så ska man göra det relativt sällan, korta sträckor, utan att hunden drar, hålla ett långsamt tempo och se till att hunden inte springer på asfalt. Använd aldrig en springer (cykelfäste) när du cyklar med hunden utan ha den framför dig i sele med expander. 

Kasta inte boll, pinnar och liknande
Snabba vändningar, hopp, tvära stopp och liknande belastar lederna onödigt mycket. Här ska vi faktiskt begränsa hunden, men det är tvivelaktigt om detta ger den sämre livskvalitet. Att boll- och pinntokiga hundar "älskar" det är ju vida känt, men i de allra flesta fallen beror det på stress och fixering. Hunden kommer i längden att må bra om man slutar med dessa aktiviteter, både i kropp och knopp. Undvik överlag aktiviteter med tvära vändningar, snabba stopp osv. 

Dragkamp
Ha gärna dragkamp med hunden som lek/belöning. Tänk dock på att det är hunden som ska dra och du ska vara relativt stilla. Då är det ingen större fara för lederna. Om du däremot kastar runt hunden med kampleksaken så skapas en onödig belastning. 

Håll lederna varma
Köp täcken/tröjor och liknande till hunden för att hålla höfterna varma på hösten och vintern. Se till att de är tillräckligt långa och går ner så att de täcker höfterna/rumpan, annars har de sämre effekt. Bäst är de täcken med hål för svansen (eller som man knäpper under svansen) så att de verkligen sluter om bakdelen. 
Investera också gärna i ett täcke från t.ex. back on track. 

Varm och mjuk liggplats
Se till att hunden har möjlighet att ligga varmt och mjukt. Bädda med flera lager i bilen/bädden så att det blir skönt för ömma leder. Det finns också tempurmadrasser för hundar och dessa kan hjälpa kroppen mycket. 

Hoppas att det mesta kom med. Kontakta gärna mig om du saknar något på listan!
Kontentan av det hela är att en hund kan leva länge och ha bra livskvalitet trots HD. Allt beror på vad man som hundägare är beredd att förändra och göra för att underlätta för sin hund. Man behöver sällan begränsa hunden på sätt som den mår dåligt och får sämre livskvalitet av, man får bara tänka om lite ibland. Självklart ska hunden främst få vara hund, men om du hjälper den att t.ex. undvika höga eller onödiga nedhopp så tar det verkligen inte skada av det eller får ett fattigare liv. 

Lycka till med din HD-hund och kontakta mig gärna om du vill ha hjälp att sätta ihop ett personligt program för att hjälpa hunden, utifrån era behov. Du kan läsa mer om det HÄR