Få hunden i toppform: med rätt kost, träning och lek

Författare: Victoria Stilwell

Bokens namn
Få hunden i toppform: mer rätt kost, träning och lek

Författare
Victoria Stilwell

Utgivningsår
2008

Förlag
Ica Bokförlag

Mitt första intryck av den här boken var ”va?”. Jag hade uppfattat det som en bok om hur man fystränar sin hund, inte hur man lär in basic kommandon som sitt och ligg. Jag hade alltså uppfattat den lite fel! Första delen av boken handlar om hundens kost och sista delen om hur man tränar och leker med den.  Kapitlena om utfodring, hundens åldrar samt övervikt var bra men delen om träning lite sådär enligt mig.

I inledningen skriver författaren en hel del bra, som till exempel att man tar på sig ett ansvar i samma stund man skaffar hund. Dock så håller jag inte med om att man ska vara hundens ”absoluta ledare”. Jag håller inte heller med om hennes ”ah-ah” – detta använder hon som korrigering istället för ”nej”, något som jag inte ser som mer positivt då den önskade effekten är densamma: att hunden slutar med det den gör. Precis som att hon skriver att hon enbart tränar positivt och använder korta, skarpa röstkorrigeringar. Det är ju en bestraffning precis som alla andra. Senare i boken rekommenderas också att använda en ”anti-dragsele”/”dressyrsele”, vilket definitivt är en fysisk bestraffning för en hund som drar i koppel och enbart en symptombehandling, inte orsaksbehandling.

Jag gillade delen om kost eftersom författaren tar upp en hel del bra fakta om de olika näringsämnena och sätten att utfodra på. Vad jag också tycker är bra är att hon lyfter fram att hunden faktiskt är en allätare och inte bara köttätare och att för hög proteinnivå i fodret kan orsaka hyperaktivitet, stress och ökad belastning på njurar och andra organ. På en sida beskriver författaren hur viktigt det är med variation, vilket är bra, men jag önskar att hon också hade nämnt berikning – för det är just vad det är. Får man ett ord på det så är det ju genast lättare att söka mer information. Något som jag är jätteglad att hon tar upp är att hundar bör äta fler än en gång per dag, något som är aktuellt nu när det har blivit populärt att bland annat ha ”fast-dagar” då hunden inte ska äta alls. Synd är det bara att hon också skriver att de inte bör äta fler än två gånger per dag, något som jag ofta upplever inte stämmer. Många hundar mår bättre när de får 3-4 mål mat per dag, då blodsockernivån hålls jämn, de upplever en större mättnadskänsla, blir mindre stressade omkring mat mm. Även delen om hemlagad hundmat och hur vissa födoämnen kan orsaka problem hos vissa hundraser är viktigt att ta upp då många verkar tro att det finns ett universellt utfodringssätt som passar alla.

Jättebra i avsnittet om valputfodring, där författaren skriver att valpar inte ska se välgödda ut utan vara slanka och sakta bygga upp muskler. Tyvärr så tror fortfarande många att valpar ska vara ”runda och goa”, något som kan orsaka stora hälsoproblem i framtiden. Senare i boken finns också ett kapitel om övervikt och hur man vet att hunden är överviktig. Dock så reagerade jag på rekommendationen att enbart dra ner på hundens mat för att få den att minska i vikt. Det är både bättre rent hälsomässigt samt mer effektivt att under en kort period sätta in ett bantningsfoder och därefter hålla efter vikten med ett bra foder och motion. Ett bantningsfoder är dock inte optimalt i längden då det bland annat innehåller för mycket fibrer som kan hämma näringsupptaget.

Något jag saknar i delen om hundar som äter sin avföring är att det kan grunda sig i ett stort tugg- och sväljbehov samt en känsla av brist på föda, eller hunger i valpåldern. Av dessa anledningar skulle jag också plocka bort korrigeringen hon nämner, då hunden äter avföring.

Generellt så är träningsråden ganska ”fattiga”. Där smyger sig in en hel del bestraffningar och korrigeringar även om de ”bara” är verbala. All träningen går också ganska fort fram och detta kan leda till att momenten inte blir ordentligt inlärda och hunden sedan får bannor för att den inte ”gör som man säger”. Författaren missar också att tala om att en del av problembeteendena som nämns kan vara stereotypa beteenden och att dessa kan behöva behandlas på andra sätt än bara genom träning (exempel: jaga solkatter/skuggor, överdrivet slickande). Man jämställer lek med att hunden får arbeta och rekommenderar att kasta boll för att ge hunden motion, något som inte alls rekommenderas av de som vet vad det kan innebära om hunden stressas och blir ”bolltokig”. Motion är dessutom inte bara att springa.

Överlag så känns boken något mer djupgående än vad jag hade förväntat mig vad gäller kosten, men inte alls så djupgående som jag hade hoppats vad gäller själva träningen. Det känns som mer kvantitet än kvalitet och en hel del är inte speciellt relevant om man ser till bokens titel. Där är också en del motsägelsefulla råd och jag tror att den tyvärr kan bygga på missuppfattningar om träningsmetoder då författaren utger sig för att enbart träna positivt men samtidigt rekommenderar röstkorrigeringar, dressyrselar och andra hjälpmedel. 

Den får av mig 2,5 Max'ar av 5 möjliga!
JAG GER BOKEN 2,5 MAX'AR AV 5 MÖJLIGA

Kommentera gärna: